Sura Al-Fil

Al-Fīl (arabiska: سورة الفيل), ”Elefanten” är den etthundrafemte suran (kapitlet) i Koranen med 5 ayat (verser). Den skall ha uppenbarat sig för profeten Muhammed under hans tid i Mekka.

Med sitt namn från omnämnandet av ”Elefantens armé” i den första versen, anspelar denna sura på den abessiniska kampanjen mot Mecka, möjligen år 570 e.Kr. Abrahah, den kristna vicekungen i Jemen (som vid den tiden styrdes av abessinierna), uppförde en stor katedral i Sanaa, i hopp om att på så sätt avleda den årliga arabiska pilgrimsfärden från Meckas helgedom, Kabah, till den nya kyrkan. När detta hopp förblev ouppfyllt, var han fast besluten att förstöra Kaba; och så gav han sig ut mot Mecka i spetsen för en stor armé, som också omfattade flera krigselefanter, och representerade således något hittills okänt och fullständigt häpnadsväckande för araberna: därav beteckningen av det året, av samtida såväl som historiker av senare generationer, som ”Elefantens år”. Abrahahs armé förstördes på sin marsch – av en extremt stor flock svalfåglar som släppte små stenar på dem och förvandlade dem till aska. Abrahah själv dog när han återvände till Sana.