Jag går just nu genom processen med en döende förälder. Det är inte första gången. För ett par år sedan var det min pappa, nu är det mamma. Givetvis känner man förkrossad och maktlös. Men, det är ändå lyckligt tänker jag då föräldrarnas död är något alla barn borde få uppleva, så att inga föräldrar istället ska behöva uppleva sina barns död.
Att dö är givetvis lika naturligt som att födas. Rent biologiskt så är det en del av ett kretslopp som vi vet mycket om i dag.
Men själsligt? Vad händer med din person och dina tankar? Vad händer efter dina gärningar?
Är du efter livet kanske endast en multnande komposthög och minnet av dig bleknar som gamla fotografier? Eller finns det ett liv efter detta?
Det är ett mirakel när vi föds, och kanske vi borde se det som ett mirakel när vi dör.
Förlora sin förälder som ateist
När min pappa gick bort så var jag ateist. Jag hade ingen tro på Gud eller någon som helst tro på ett liv efter detta. Som ateist finns det inget mer än just det korta livet vi lever. Sen är det slut. Tyvärr är det väldigt svårt att hitta en mening med livet då, och när en nära anhörig dör så blir det endast ett tomrum kvar.
Förlora sin förälder som troende
Som troende, oavsett om man är kristen eller muslim, så tror man att det finns en fortsättning efter livet. Det är egentligen grunden i båda religionerna, att vi lever detta livet som en sorts prövning, för att sedan belönas i nästa liv. Om man har den tron så är det betydligt enklare och mindre smärtsamt att förlora en närstående. Det är en stor tröst i sorgen att tänka att den avlidne har det bättre nu, och att man kanske möts igen.
Döende förälder
Så när min far var döende så var jag övertygad ateist. Men sedan dess har jag först fått en tro på Gud, sen bekänt mig som kristen och slutligen konverterat till islam. Min mor är starkt troende kristen. Att hon är kristen och jag är muslim spelar ingen roll för vår övertygade tro på Gud är lika stor.
Min mammas tro på Gud ger henne ro att hantera både sin sjukdom och att acceptera att slutet är nära. Min tro hjälper samtidigt mig att förstå hur mamma känner och tänker. Tron öppnar inte bara en kanal till Gud – den öppnar en kanal mellan mig och mamma.
Det är Gud som har kunskap om den Yttersta stunden; det är Han som låter regnet falla och Han som vet vad som ligger gömt i moderlivet. Men ingen vet vad morgondagen bär i sitt sköte, och ingen vet var på denna jord han skall dö. Gud vet allt, är underrättad om allt.
Koranen, Luqman 31:34
Räven | الثعلب | Al Thaelab
Svensk ateist som började tro på Gud. Blev kristen men insåg snart var jag hörde hemma. Konverterade därför till islam. Jag är varken imam, skolad teolog eller utbildad inom islam. Men jag är muslim och här delger jag mina tankar och funderingar.
Alla åsikter här tillhör respektive författare.
Inshallah!