Hoppa till innehåll

Hind bint Utba var en arabisk kvinna som levde i slutet av 600-talet och början av 700-talet e.Kr. Hon var hustru till Abu Sufyan ibn Harb, en mäktig man från Mecka, i västra Arabien – alltså det som i dag heter Saudi Arabien.

Själv tjänstgjorde hon som prästinna i den hedniska arabiska religionen. Tillsammans med sin make tillhörde hon profeten Muhammeds motståndare. Under slaget vid Uhud 625 närvarade hon vid slagfältet på den sida som slogs mot muslimerna. Hon konverterade senare till islam och har prisats i muslimsk historieskrivning för den militära roll hon spelade på muslimsk sida i slaget vid Yarmouk 636 mot bysantinerna.

Bild föreställande Hind bint Utba.
Hind bint Utba var en hednisk prästinna och motståndare till Muhammed och islam. Senare kom hon att konvertera och bekänna sig som muslim.

Hind bint Utbas privatliv

Både Abu Sufyan och Hind motsatte sig ursprungligen den islamiske profeten Muhammed. Hind motsatte sig islam och stred mot muslimerna i slaget vid Ohud. Senare, år 630, konverterade hon till islam. Hon hyllas särskilt i islamiska källor för sin militära roll i slaget vid Yarmouk.

Historiska årtal i Hind bint Utbas liv:
584
Hind föddes
613 Muhammed börjar predikar om Gud i Mecka
622 Muhammed och följare tvingas bosätta sig i Medina
624 Slaget vid Badr
625 Slaget vid Uhud
630 Erövringen av Mecka
631 Mecka utropas till en helig stad.
636 Slaget vid Yarmuk
636 Hind dör (52 år gammal)

Hennes första man var Hafs ibn Al-Mughira från Makhzum-klanen, till vilken hon födde en son, Aban. Hafs dog ung efter en sjukdom.

Hind gifte sig sedan med sin bror al-Fakah, som var mycket äldre än henne, men hon accepterade honom för att hon ville att hennes son skulle växa upp inom sin fars familj. Al-Fakah ägde en festsal som allmänheten fick komma till fritt. Efter att ha tillbringat en kväll där återvänder han hem till Hind. Då ser han en av hans anställda hastigt lämna deras bostad. Han frågar sin fru vem den mannen var, men Hind påstår att hon ingenting vet för hon hade sovit.

Han var övertygad om att det var en älskare som smet iväg och med misstanken om att Hind hade varit otrogen så skilde han sig omedelbart. Nu började det skvallras om henne. Människorna i Mecka pratade bakom ryggen på henne och kallade henne för äktenskapsbryterskan.

Hennes pappa Utba bad henne berätta sanningen om hennes skilsmässa.

– Om anklagelserna är sanna, kommer jag att ordna att al-Fakah mördas, och om de är falska, kommer jag att kalla honom att infinna sig inför en spåman från Jemen.

Hind svor vid gudarna att hon var oskyldig, så Utba kallade spåmannen.

Hind satt bland en skara kvinnor; spåmannen gick fram, slog henne på axeln och sade:

– Stå upp, du kyska kvinna och ingen äktenskapsbryterska. Du ska föda en kung!

Al-Fakah tog sedan hennes hand, redo att acceptera henne tillbaka som sin hustru, men Hind drog tillbaka sin hand och sade:

– Gå bort, ty jag ska se till att bära honom till någon annan.

Hind gifter om sig

Hind bint Utba var en på många sätt attraktiv kvinna för män i dåtidens Mecka. Kanske var hennes utseende tilldragande. Onekligen så hade hon en personlighet som troligtvis skrämde många män, men attraherade andra desto mer. Men något som onekligen gjorde henne intressant, denna änka och frånskilda kvinna som dessutom anklagats för att vara otrogen, det var så klart hennes mäktiga och förmögna familj.

Vi vet att hon tackade nej till minst en annan friare innan hon gifte sig med Abu Sufyan. Han var hennes mors första kusin och fars andra kusin. Hennes familj lånade smycken från klanen Abu’l-Huqayq i Medina så att hon kunde smycka sig till bröllopet.

Konflikt med Muhammed

Från 613 till 622 predikade Muhammed islams budskap offentligt i Mecka. När han samlade konvertiter mötte han och hans anhängare ökande motstånd. År 622 tvingas de fly från förföljelse till staden Yathrib, nu känd som Medina.

Slaget vid Badr

År 624 organiserade Muhammed en attack mot karavanen ledd av Hind och hennes man, Abu Sufyan, som reste till Syrien i handelssyfte. När de fick besked om den inkommande attacken gav Abu Sufyan order om att organisera en armé i Mecka för att försvara karavanen. Detta ledde till slaget vid Badr. Muslimerna besegrade armen från Mecka och Hinds far, son, bror och farbror dödades alla i den striden.

Slaget vid Uhud

Efter att ha lidit nederlag i slaget vid Badr och fått sina karavaner oändligt attackerade och plundrade av Muhammeds sida, insåg Quraysh äntligen nödvändigheten av att vidta kraftfulla åtgärder. Deras chef, Abu Sufyan, begav sig sedan till Medina med 3 000 soldater för att konfrontera Muhammed.

Slaget vid Uhud var ett stort engagemang mellan tidiga muslimer och Quraysh under det muslimsk-Quraysh kriget. Slaget utkämpades i en dal norr om berget Uhud nära Medina lördagen den 23 mars 625 e.Kr.

Hind följde med styrkorna från Mecka till slaget vid Uhud. Hon var bland kvinnorna som sjöng och dansade och uppmanade sina krigare.

På, ni Abdaldars söner,
På, beskyddare av vår rygg,
Slå med varje vässat spjut!
Om du avancerar kramar vi dig,
bred ut mjuka mattor under dig;
om du drar dig tillbaka lämnar vi dig,
lämna och inte mer älska dig.

Under denna strid mutade Jubayr ibn Mut’im sin slav Wahshi ibn Harb med manumission att döda Muhammeds farbror Hamza. När Hind passerade Wahshi ropade hon:

– Kom igen, svarte man! Tillfredsställ din och vår hämnd!

Eftersom Hamza var den som hade dödat hennes farbror. Wahshi spetsade Hamza på höjden av striden; efter att Hamza dödats, återvände Wahshi för att hämta sitt spjut och lämnade sedan striden. Efter striden gick Hind och kvinnorna för att lemlästa liken av de döda muslimerna. De skar av näsor och öron och gjorde dem till halsband och fotlänkar (Hind gav sina till Wahshi). Hon stack ut Hamzas lever och bet i den; men hon kunde inte svälja bettet och spottade ut det. Sedan klättrade hon på en sten och ropade:

Vi har betalat tillbaka för Badr
och ett krig som följer på ett krig är alltid våldsamt.
Jag kunde inte stå ut med förlusten av Utba
inte heller min bror och hans farbror och min förstfödde.
Jag har släckt min hämnd och uppfyllt mitt löfte.
Du, O Wahshi, har dämpat svedan i mitt bröst.
Jag kommer att tacka Wahshi så länge jag lever
tills mina ben ruttnar i graven.

Erövringen av Mecka

År 630, under månaden Ramadan, drog Muhammed ut med en stor muslimsk armé mot Mekka, som erövrades nästan utan strid. När Muhammed intagit staden rensade han tempelområdet från gudabilder. Kaba och tempelområdet förvandlades därefter till muslimernas heligaste plats och främsta vallfärdsmål.

Orsaken till erövringen var att Qureish och folket i Mecka hade brutit mot fredsavtalet i Hudaybiyah och som resultat tog muslimerna över staden Mecka utan blodspillan. Året efter erövringen förkunnades det att Mecka var en hel stad där polyteism var förbjudet. Men polyteisterna i Mecka fick en första på fyra månader då de kunde stanna och studera islam. Om de fortfarande inte var övertygade om islams budskap behövde lämna det heliga området Mecka.

Hind sitter nu i Mecka som tagits över av muslimerna som hon har bekämpat i flera år.

In i det sista fortsatte hon att konfrontera muslimerna och hon försökte till och med få människor i Mecka att döda sin man. Hon ansåg att han hade sviket folket och gett vika för muslimerna.

Islam inför nya lagar

Med islam kommer också nya lagar och förordningar. För kvinnor innebär de nya lagarna att de förbjuds dyrkan av andra gudar, stöld, sex utanför äktenskapet, att förtala och att döda sina barn. Det kan ju låta som ganska självklara lagar men Hind bröt onekligen mot de flesta av dem.

Hind bint Utba accepterar islam

Efter erövringen av Mecka accepterade Hind dock islam.

Muhammed, som fortfarande kände ilska och sorg över Hamzas död, och på det sätt som Hind hade skändat hans döda kropp, träffar Hind. Men istället för att visa sin ilska så visar han förlåtelse och låter Hind konvertera till islam.

Man kan såklart fundera på hur ärlig Hind var när hon konverterade. Kanske det var för att söka skydd och för sin egna vinnings skull. Endast Gud vet.

Slaget vid Yarmouk

Hon började följa med de muslimska arméerna och fick dem att slåss, precis som hon brukade göra med de icke troende arméerna.

I slaget vid Yarmouk var muslimerna fler än bysantinerna, men med hjälp av kvinnorna och pojkarna bland dem besegrade det östra romerska riket. Slaget anses också vara en av Khalid ibn al-Walids största militära segrar. Det cementerade hans rykte som en av de största taktikerna och kavalleribefälhavarna i historien.

Två av de tidigaste historieböckerna om islam hyllar Hind för hennes agerande mitt i striden. De visar hur de tidiga muslimska kvinnorna, inklusive Hind bint Utba och Asma bint Abi Bakr, var avgörande i slaget vid Yarmouk. Muslimerna var i enormt undertal. Varje gång några män rymde vände kvinnorna tillbaka dem och slogs, fruktade att om de förlorade skulle romarna förslava dem. Varje gång männen flydde sjöng kvinnorna:

O du som flyr från sin trogna fru!
Hon är vacker och står stadigt.
Du överlämnar dem till romarna
att låta dem framlocken och flickorna gripa.
De kommer att ta vad de vill från oss till fullo
och börja slåss själva.

Hind bint Utba sjöng samma sång som hon hade sjungit när hon kämpade mot muslimerna i slaget vid Uhud:

Nattstjärnans döttrar är vi,
som går på mattor mjuka de vara
Vår promenad berättar vänligheten
Våra händer är parfymerad mysk lukt
Pärlor är uppträdda runt dessa halsar på oss
Så kom och omfamna oss
Den som vägrar kommer att skiljas åt för alltid
Att försvara sin kvinna finns det ingen ädel älskare?

Efter att ha sett kvinnorna slåss, skulle männen återvända och säga till varandra: ”Om vi inte slåss, då har vi mer rätt att sitta i kvinnokvarteret än kvinnorna.”

Vid ett tillfälle, när pilar började regna ner över Abu Sufyan och han försökte vända bort sin häst, slog Hind sin häst i ansiktet med en tältpinne och sa:

– Vart tror du att du är på väg, O Sakhr? Gå tillbaka till striden och satsa på det tills du kompenserar för att ha hetsat människor i det förflutna mot Muhammed.

En pil träffade senare Abu Sufyan i ögat och han blev blind.

Hind bint Utba dör troligtvis år 636, endast 52 år gammal.

Författarens logotype föreställande en räv.

Räven | الثعلب | Al Thaelab
Svensk ateist som började tro på Gud. Blev kristen men insåg snart var jag hörde hemma. Konverterade därför till islam. Jag är varken imam, skolad teolog eller utbildad inom islam. Men jag är muslim och här delger jag mina tankar och funderingar.
Alla åsikter här tillhör respektive författare.
Inshallah!

Dela gärna detta inlägg:
Prenumerera
Meddela om
4 Kommentarer
Äldst
Nyaste Mest röstade
Inline feedback
Visa alla kommentarer
Anna Karin
18 dagar sedan

Hon verkar ganska feministisk. Jag visste inte att feminism var accepterat inom islam. Ganska förvånande att ni lyfter fram henne här på en muslimsk sida tycker jag.

Elisabeth
16 dagar sedan

Hej. Spännande läsning. Jag gillar historia men vet inte så mycket om islam. Detta var inte direkt vad jag förväntade av en muslimsk historia. Inte minst visar den onekligen en annorlunda kvinnosyn än var många kanske förväntar sig av islam. Ta gärna fram fler och liknande berättelser.
En fråga: dog Hind bint Utba i kriget mot bysantinerna?

Hälsningar Elisabeth