Monoteism – Det finns endast en gudom och det är Gud | Tre religioner – en Gud!

Monoteism är tron på att det bara finns en gudom, en allhög varelse som universellt kallas Gud. En skillnad kan göras mellan exklusiv monoteism, där den enda Guden är en singulär existens, och både inkluderande och pluriform monoteism, där flera gudar eller gudomliga former erkänns, men var och en postuleras som förlängningar av samma Gud.

Det finns ett flertal religioner som säger att det endast finns en Gud. Här koncentrerar vi oss på de så kallade Abrahamitiska religionerna som samtliga är exklusiv monoteism – det finns endast en Gud.

Abrahamitiska religioner

Vilka är de abrahamitiska religionerna?

Islam, kristendom och judendom är de tre huvudsakliga abrahamitiska religionerna eftersom Abraham – eller Ibrahim – är viktig för dem alla. Anhängare betraktar honom som en viktig profet eller fadersgestalt.

När etablerades religionerna?

Judendomen började under tiden för mer än 3 500 år sedan. Judar tror att Gud smorde dem som det utvalda folket för att vara ett exempel på helighet. Det finns cirka 18 miljoner judar över hela världen.

Kristendomen är världens största religion, med cirka 2,1 miljarder anhängare. Den är baserad på Jesu Kristi lära som levde i Mellanöstern för cirka 2 000 år sedan.

Islam, som är den yngsta av de tre religionerna, började i Arabien (nuvarande Saudiarabien) på 700-talet i gudomliga uppenbarelser som gavs till profeten Muhammed. Muslimer tror att han var den siste profeten, alltså att det inte kommer att komma fler profeter efter honom. Närmare två miljarder människor utövar tron idag.

Vilka är huvudtexterna?

• Judar konsulterar Toran
• Kristna Bibeln (Nya Testamentet och Gamla Testamentet)
• Muslimer i huvudsak Koranen, men även Toran och Bibeln.

Vilka likheter har Abrahams religioner?

De tre religionerna är monoteistiska på grund av sin tro på en enda, sann Gud. Anhängare tror att Gud är skaparen och den sanna källan till moralisk lag och att vägen till frälsning ligger i lydnad mot Guds vilja.

Vad är skillnaderna mellan de tre?

Många av de tres religiösa texter innehåller samma personer och platser men under olika omständigheter och scenarier. En av de stora skillnaderna gäller Jesus. Kristna anser att Jesus är messias och Guds son. Muslimer betraktar honom som en profet, medan judar betraktar honom som en falsk messias.

Monoteism – Det finns endast en Gud

Judar tror att hela universum är skapandet av en Gud som kallas Jehova. Kristna – om de inte är vilseledda – tror också att det bara finns En Gud, som är universums Skapare. När det gäller muslimer tror de också att det bara finns en Gud. Av detta kan vi dra slutsatsen att alla dessa tre religioner borde tro på samma Enda Gud, som är tillvarons Skapare. Men naturligtvis skiljer sig religiösa samfund åt i sin förståelse av Gud. Men av den anledningen kan vi inte säga att det finns lika många gudar som det finns religioner. Den judiska idén om den Ende Skapar-Guden undergrävs kraftigt av den kristna läran om tre personer i en Gud – Fadern, Sonen och den Helige Ande. Detta trots att Jesus inte lärde ut detta. Faktum är att kristna i grund och botten borde acceptera Israels barns Shema:

”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.” (5 Mosebok 6:4)

Shema, från hebreiska: שמע ישראל; ”Hör, [o] Israel”) är de första två orden i en passage i den judiska Toran som används i alla judiska böner och gudstjänster och som framhäver judendomens monoteism.

Detta upprepas av Jesus Kristus när han får frågan vilket bud som är det främsta:

Jesus svarade: ”Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.” (Markus 12:29)

Samma Gud

En viktig punkt att förstå om islam är att profeten Muhammad aldrig hävdade att han undervisade i en ny religion. Han sa att hans uppdrag var att återställa den ursprungliga och sanna religionen för Abraham, Moses, Jesus och alla andra profeter. Den heliga Koranen, som är Guds vägledning uppenbarad för Muhammed säger med eftertryck, Gud är en och endast en. Och vad mer är, det betonar att muslimen är en person som tror på alla Guds böcker och på alla hans profeter.

Detta står klart och tydligt i Sura 2, vers 136:

”Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [de andra] profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja.”

Med detta blir följande tydligt: Koranens Gud är densamma som Torans och Evangeliets Gud. Muhammad lärde ut samma religion som alla Guds profeter lärde ut, inklusive Abraham, Moses och Jesus.

Det är – enkelt uttryckt: Underkastelse under den Allsmäktiges vilja.

Jesus gör sujood inför Gud

Jesus i Getsemane trädgård

Vi minns vad Jesus sa när han skulle arresteras av de romerska soldaterna:

Jesus avslutar bönen han bett med sina lojala apostlar. Sedan sjunger de lovsånger, och efter det går de till Olivberget. (Markus 14:26) De går österut till en trädgård som kallas Getsemane, en plats som Jesus ofta har besökt.

När de kommer fram till den här fina platsen med olivträd, lämnar Jesus åtta av apostlarna. Han kanske står vid ingången till trädgården när han ber dem:

”Sätt er här, medan jag går dit bort och ber.”

Men tre av apostlarna får följa med, nämligen Petrus, Jakob och Johannes. När de gått längre in i trädgården får Jesus ångest och säger: ”Jag känner mig djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna med mig.” (Matteus 26:36–38)

Efter att ha gått en bit bort faller Jesus på knä på marken och börjar be:

Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” (Matteus 26:39)

Vad Jesus gör här är att förklara att han underkastar sig Guds vilja, vilket exakt är islam. Det sägs också tydligt att när han bad föll han på sitt ansikte. Detta betyder att han gjorde sujood (utmattning), som muslimerna gör i bön. Detta är den ödmjukaste formen av fysisk underkastelse, att be med pannan placerad på marken. Således kan vi säga att Jesus var en muslim, det vill säga en som underkastade sig Jehova, till Gud den Allsmäktige eller som dagens muslimer känner till honom, som Allah – Må han vara förhärligad och upphöjd!

---

---