Vad betyder Bismillah? | Förklaring av ordets betydelse

Bismillah (arabiska: بسم الله) är en fras på arabiska som förekommer i början av de flesta av Koranens kapitel och öppnar Basmala. Den är mycket viktig för alla muslimer och ingår i de obligatoriska bönerna. Utrycket är inte bara viktig i bönen utan också en central del i en muslims dagliga liv då den påminner om Guds närvaro i allt som sker.

Stavning och uttal

Bismillah är en sammansättning av två arabiska ord: ”Bism” och ”Allah”. ”Bism” betyder ”i (i) namn (av)” och ”Allah” syftar på Gud. Tillsammans översätts ”Bismillah” till ”I Allahs namn – eller på svenska ”I Guds namn”. Det är en fras som sägs innan många handlingar, från vardagliga uppgifter till betydande ansträngningar, som åberopar Allahs närvaro, vägledning och välsignelser.

När man säger Bismillah så menar man: ”Jag startar denna handling i Guds namn” eller ”Jag söker hjälp genom Guds namn”. Det tjänar som en påminnelse om att ingjuta varje handling med uppmärksamhet och ens avsikt att utföra den i linje med islams lära.

Hur används bismillah?

I islam har frasen ”Bismillah” en enorm andlig tyngd. Det symboliserar ett erkännande av Allahs suveränitet och en underkastelse till Hans vilja. Genom att uttala dessa ord uttrycker muslimer sin tillit till Guds vägledning och barmhärtighet, och erkänner att alla ansträngningar, stora som små, börjar under Hans gudomliga namn.

Bruket att säga ”Bismillah” innan man påbörjar någon aktivitet är djupt rotad i islamisk tradition. Oavsett om det är att ge sig ut på en resa, börja en måltid eller inleda en konversation, yttrar muslimer ofta denna fras som ett sätt att söka Guds välsignelser och skydd. Det tjänar som en påminnelse om att ingjuta varje handling med uppmärksamhet och ens avsikt att utföra den i linje med islams lära.

Bismillah i Koranen

Betydelsen av ”Bismillah” understryks av dess frekventa förekomst i Koranen, islams heliga bok. Med undantag för kapitel 9, börjar varje sura (kapitel) med basmala som inleds med bismillah. Detta understryker dess centrala roll i en muslims liv och understryker dess betydelse för att rama in varje aspekt av ens existens inom ramen för Allahs gudomliga vilja. Bismillah inleder frasen basmala

Basmala

Korantexterna inleds med frasen ”Bismillah Al-rahman Al-rahim” som kallas för basmala. Ar-Rahman och ar-Rahim är två av Guds främsta namn enligt islamsk teologi. I Koranen har Gud 99 namn, eller egenskaper.

Etthundratretton av Koranens etthundrafjorton kapitel inleds basmala. Koranens sura At-Tawba, nionde kapitlet, är det enda undantaget. Men sura An-Naml innehåller faktiskt bismillah två gånger. Först i inledningen, basmala, sedan i vers 30:

Det är från Salomo [som säger:] ’I Guds den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Koranen, An-Naml 27:30

Det är inte så märkligt att An-Naml har två basmala. Förutom inledningen är det nämligen när drottningen av Saba citerar kung Salomos brev som han inleder med: ”Bismillahi ar-Rahman ar-Rahim”.

Frasen uppkommer alltså inte med Koranens uppenbarelse utan användes långt innan dess. I kung Salomos brev till Makida, drottning av Saba, inleder han med basmala. Detta är cirka 1 500 år innan den heliga Koranen uppenbaras för Mohammed. Men formuleringen kom att bli en av de viktigaste fraserna i islam och används av muslimer över hela världen både före bön, men även vid andra mer alldagliga handlingar. I dag förknippas uttrycket framförallt med islam.

Vem kan säga bismillah?

Som jag tidigare skrev så associeras frasen främst med islam men är det endast muslimer som får använda denna åkallan, eller kan alla göra det?

Det är faktiskt vanligt att, inte minst arabisktalande, icke-muslimer använder frasen. Jag har svårt att se något fel med att till exempel en kristen använder den. Att göra någonting i Guds namn är ingenting vi muslimer har ensamrätt på. Alla som tar ett steg mot Gud, tar ett steg i rätt riktning.

Men, ett stort men här! När en ateist, en som inte tror på gud använder sig av utryck som bismillah, i Guds namn, Herre Gud, gode Gud, tack Gud, Gud så vackert och så vidare – då är det fel. Det är fel att missbruka Allahs namn.

Al-Fatihah – Ingressen

Al-Fatihah (svenska: ”Ingressen” eller ”öppningen”), är den första suran (kapitlet) i Koranen. Den innehåller sju verser och är speciellt viktig eftersom den inleder varje enhet (”rak’ah”) i bönen. Den som ber de fem obligatoriska muslimska bönerna reciterar därför suran minst 17 gånger per dag.

Bismillâh ir-rahmân ir-rahîm
I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn
Al-hamdulillâhi rabbil-’âlamîn
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre,
ar-rahmân ir-rahîm mâliki yaumid-dîn
den Nåderike, den Barmhärtige, som allsmäktig råder över Domens dag!
iyyâka na‘budu wa iyyâka nasta’în. Ihdinas-sirât al-mustaqîm
Dig tillber vi, Dig anropar vi om hjälp. Led oss på den raka vägen –
sirât alladhîna an‘amta ‘alaihim ghayrilmaghdûbi ‘alaihim walad-dâllîn
den väg de vandrat som Du har välsignat med dina gåvor, inte de som har drabbats av Din vrede och inte de som har gått vilse!
Âmîn
Amen

Räven | الثعلب | Al Thaelab
Svensk ateist som började tro på Gud. Blev kristen men insåg snart var jag hörde hemma. Konverterade därför till islam. Jag är varken imam, skolad teolog eller utbildad inom islam. Men jag är muslim och här delger jag mina tankar och funderingar.
Alla åsikter här tillhör respektive författare.
Inshallah!