Islamofobi | De som hatar och föraktar islam är oftast okunniga.

Islamofobi eller hat och förakt mot islam, muslimer och den heliga Koranen framstår titt som tätt som ett stort samhällsproblem i Sverige. Frågan är om det verkligen är ett så stort problem som vissa politiska falanger vill få det att verka? En majoritet av sveriges en miljon muslimer lever ett bra och hyfsat integrerat liv här. En annan fråga är varför man hatar islam? Varför hatar man en religion som sprider kärlek?
Jag ska här berätta varför jag hatade islam.

Islamofobi

Islamofobi är egentligen inget ord som jag gillar att använda. En fobi är när någon känner stark rädsla, obehag eller till exempel äckel inför någonting. En person som känner motstånd till islam behöver inte för den skull uppleva fobiska känslor inför religionen. Jämför med ordet homofobi – man kan vara motståndare till homosexuella äktenskap utan för att för den skull känna hat eller avsky till homosexuella personer. Är de som bränner Koranen islamofober eller är de endast pajasar som försöker få uppmärksamhet? Om vi kallar alla med en avikande uppfattning för fobiska så är det vi som föraktar och samtidigt stänger vi alla dörrar till vettiga diskussioner och lösningar på eventuella problem. Bekämpa ont med gott – skapa inte oreda eller onödigt ont.

Varför hatar man islam?

Ja, varför hatar man egentligen islam? I en del fall så är det faktiskt så att det finns erfarenhet av våld, krig och förtryck som utförts i islams namn. På samma sätt som grymmheter utförs i kristendommens tecken, eller till och med i budismens namn (till exempel våldsdåd och terrorism mot muslimer på Sri Lanka).

En del av dessa personer har erfarenhet från vissa afrikanska krigshärdar men andra från framförallt Iran. Iran styrs sedan 1979 av en militant islamistisk diktatur. Iran är ett land med en stor befolkning på närmare 90 miljoner människor. Detta motsvarar dock endast cirka 6% av världens muslimer. Givetvis så är ju inte alla iranier extrema islamister så om vi tänker att en tiondel av Irans befolkning profiterar på, och sympatiserar med, denna så kallade islamska stat – då motsvarar de 0,6 procent av världens alla muslimer. Lägger vi till lite andra fanatiker som sprider hat och skapar problem på jorden, och påstår sig göra det i Guds namn, då hamnar vi högst på 2-3 procent. Jämför detta med djurrättsorganisationer, eller miljörörelser där 25-54% anser att våld är en bra lösning för att föra fram deras åsikter.

Några hatar islam av rent rasistiska själ. De gillar inte araber, afrikaner eller andra invandrare och förknippar islam med just invandrare. Här har de dock fel och har fått allting om bakfoten. Islam är inte en religion som tillhör ett visst folkslag eller en viss utvald grupp av människor. Islam är för alla människor – precis som profeten Isa (Jesus) förkunnade.

Den största gruppen av de som hatar islam är den som helt enkelt saknar kunskap om vad islam och muslimer är. Kanske de associerar islam och muslimer med terrorism och ett fåtal diktaturer. De tror att islam är politik men vet inte att islam är Guds ord till och för mänskligheten. Denna grupp krymper dock för var dag då allt fler personer får kunskap om islam och muslimer. De flesta i sverige har i dag en klasskompis, arbetskamrat eller kollega, bekant, nära vän eller till och med hjärtevän eller rent av make/maka som är muslim. Nästan tio procent av sveriges befolkning är muslimer vilket innebär att islam redan är en stor del av vår vardag.

Eftersom detta är en krönika så behöver jag inte vara allt för vetenskaplig här. Jag behöver inte grunda mina påståenden på statistik eller SIFO-undersökningar, utan jag ska berätta varför jag hatade islam!

Varför hatade jag islam?

Ja, varför hatade jag islam och muslimer?
Frågan är ganska spännande då jag troligtvis aldrig verkligen hatat någon annan människa mer än i ett tillfälligt vrede. Att hata är ett starkt ord för mig och det krävs en del för att jag ska vilja använda det. Så jag vet inte om jag verkligen hatade islam, men jag föraktade och tyckte illa om både muslimer och islam.

Jag var ateist större delen av mitt liv. Trots det så hade jag ganska stor respekt för judiska och kristna personer då jag tyckt att de representerade mitt kulturarv. Paradoxalt nog så var det just de kristna personerna med deras värderingar och tolkningar som fick mig att bli ateist.

Jag var fjorton år gammal när jag läste Bibeln första gången. Personligen så blev jag helt överväldigad och upprymd över det jag läste. Jag kände Gud hos mig och ville lära mig mer. Jag kom i kontakt med andra troende men de visade sig tillbe Jesus (profeten Isa). För mig var detta lite av en chock att man bröt mot det första budet; att det finns endast en gudom, och det är Gud.

De kristna personer som jag träffade på den tiden hade alla en sak gemensamt. De vägrade diskutera eller ens erkänna de många problem och motsägelser deras tro har. De flesta jag träffade var ganska frikyrkliga fanatiker, men de fanns även några katoliker och några medlemmar från svenska kyrkan. Jehovas vittnen hade jag många och givande diskussioner med, och deras tro var på många sätt ett steg i rätt riktning men tyvärr föll det på andra punkter.

Att jag träffade fel religiösa personer gjorde att jag tappade min tro inte bara på religion, men också på Gud.

Jag blev ateist. Jag vill inte påstå att jag var direkt troende innan, men jag var en religiös sökare. Galna och ologiska religiösa teorier i kombination med obildade religiösa kristna fanatiker fick mig att helt välja bort Gud.

Islamofobi – läsa koranen

Trots min övertygelse om att det inte fanns någon Gud så var jag fortfarande religiöst och teologiskt intresserad. Inte minst ur ett historiskt perspektiv. Jag läste gärna bibeln och böcker om religion. Inte för att jag på något vis ens i min vildaste fantasi övervägde att islam skulle vara lösningen, så köpte jag min första koran bok. Det var en pocketbok med K. V. Zetterstéens översättning från 1917.

Zetterstéen må ha gjort ett fantastiskt arbete när han översatte den, men för mig var det inge större läsupplevelse. Liten text på gammaldags och svårbegriplig svenska gjorde att dess innehåll kändes än mer främmande för mig. Jag använde den dock i många år som referens och för att själv kontrollera när olika koran-sitat dök upp. Oftast använde jag den för att bekräfta när jag hörde något negativt om islam. Jag letade upp små stycken, helt tagna ut ur sitt samanhang, för att bekräfta olika negativa påståenden om islam.

Många gånger blev jag besviken då olika påståenden mot islam oftast fick en helt annan betydelse när jag väl läste dem själv. Jag blundade dock för detta. Jag fortsatte att förvränga det jag läste och på så sätt spädde jag på mitt hat mot islam.

En kristen värdegrund

Så trots att jag ansåg att kristendomen fullständigt hade spårat ut redan cirka 300 år efter profeten Jesus död. Att olika teologers flummiga tankar och nödlösningar hade format kristendomen och tagit den bort från Guds ord. Och trots att jag ansåg mig vara ateist – så menade jag att jag hade en kristen värdegrund.

Så här efteråt kan jag skratta lite åt detta och undra exakt vad den värdegrunden bestod av.

Självmordssprängningar och kalashnikovs

Under många års tid så var islams enda avtryck på mig det som visades på nyheterna. Hatiska mullor i Iran, självmordssprängning och horder av galna män med kalashnikovs. Fanns det då någon som helst, minsta lilla anledning, att inte hata islam? Hela min uppväxt och större delen av mitt vuxna liv kantades av den ena efter den andra händelsen som påstods visa islams sanna ansikte. Det var terrordåd, flykapningar, krig, massmord och annan förödelse och elände. Inte en enda gång någonting positivt om islam.

Samtidigt var sverige ett land under förändring. Under flera decennier had vi en stor invandring med många muslimer. Plötsligt så hade man vänner som var muslimer. Lite förvånade visade det sig att dessa var helt vanliga männsikor och ingen av dem planerade självmordssprängningar eller hade kalashnikovs gömda under sängen.

11 september – Islamofobi blir legalt

Den 11 september 2001 kapar terrorister fyra amerikanska passagerarflygplan som används i terroristattacker riktade mot civila och militära byggnader i USA. Terroristerna tillhörde den radikala militanta terroriströrelsen al-Qaida.

Denna händelse spädde på mitt hat mot islam. Trots att jag till hundra procent var ateist så definierade jag mig som kristen. Jag började bära ett krucifix runt halsen för att demonstrera mitt ställningstagande. Det var egentligen inget ställningstaganda varken för kristendom eller för Gud. Det var ett ställningstagande mot någonting. Mot islam, Koranen och mot muslimer över lag.

Det går så långt att jag till och med börjar visa mitt förakt direkt mot enskilda personer. Vid ett tillfälle är jag på väg in i ett köpcenter. I entrén är det stora svängdörrar. När jag går in så puttar jag upp dörrarna framför mig. Jag vet att där är två kvinnor som kommer strax efter mig. Jag brukar alltid vara vänlig mot folk och jag är absolut av den sorten som håller upp dörrar för kvinnor. Nu är det två kvinnor i hijab som kommer in bakom mig. Istället för att hålla upp dörren för dem så puttar jag istället igen den mitt framför ansiktet på dem. Men…

Nu händer det någonting märkligt. Det är som om tiden stannar. En röst (min röst?) inom mig säger:
”Detta är inte jag. Så här gör inte jag”

Snabbt som blixten vrider jag mig om och greppar tag om den ena dörren och hindra den den från att slå igen framför ansiktet på dem. Jag håller istället upp dörren för dem.

De båda kvinnorna i hijab ger mig de mest underbara leenden och nickar tackande åt mig. Jag kände mig både glad och ödmjuk, men samtidigt som en komplett idiot.

Från denna stund bestämde jag mig att jag kunde vara motståndare mot islam och Koranens texter – men jag skulle aldrig rikta detta motstånd mot en enskild individ.

Läs hela berättelsen om De muslimska kvinnorna på köpcentret.

Krig mot terror – eller krig mot islam?

Åren som följer är en tid av terror och krig runt om i världen. I sverige, liksom andra västländer, är det häxjakt på terrorister – vilka underförstått alltid är muslimer. Trots att det är först 2010 och senare 2017 som vi i sverige drabbas av terrordåd med islamistisk anknytning så tycks ismaistiskt terrorhot ligga väldigt högt upp på agendan hos de flesta politiker och politiska partier. Det är som en lite kopia av USA:s ”Krig mot terror”, trots att vi inte riktigt ha någon att kriga mot. Istället för att förhindra gängkriminalitet och en allt växande narkotikahandel så läggs resurserna på ett låtsas krig.

Jag påverkas av det som sker i världen men min syn på islam börjar mjukas upp något. Min skepsis riktar sig istället mer och mer mot sveriges, EU:s och USA:s sätt att jaga muslimer, bomba fel länder, och dra in på demokratiska rättigheter i sina egna länder.

Al-Qaida, IS, Talibaner och andra extrema så kallade islamistiska grupperingar fortsätter att sprida sitt hat. Men jag börjar känna att detta inte har med islam att göra. Det är ju till stor del just muslimer som flyr till bland annat sverige. De flyr inte från islam – de flyr från krig, terror och regimer.

Att släppa in Gud i sitt liv

Det hände mycket i mitt personliga liv. Jag ska inte gå in på det här men jag började känna att någonting saknades. Jag tänkte att det var en tro på Gud. Då jag uppfattar mig själv som en realist så kan jag inte bara bestämma mig för att börja tro på något.

Men jag tänkte att jag skulle ge det en ärlig chans. Eftersom jag redan hade min så kallade kristna värdegrund så var det givetvis ett kristet trossamfund jag skulle vända mig till. Valet stod lite mellan svenska kyrkan och den katolska kyrkan men av en slump så blev det en frikyrka jag kom att besöka.

När jag kom dit på min första söndagsmässa så hände det någonting inom mig. Det var svårt att förstå men jag fortsatte att besöka gudstjänsterna och efter ett par veckor så bekände jag mig som troende.

Jag kände nu att jag hade Gud hos mig. Jag hade släppt in Gud i mitt liv. Detta ändrade min syn på muslimer. Jag insåg att muslimer tror på samma Gud som jag så jag började se muslimer som mina bröder och systrar.

SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!”

Koranen, Az-Zumar 39:53

Det finns endast en gud, och det är Gud

Jag trivdes mycket bra i den kristna församlingen och på gudstjänsterna. Jag deltog även i olika studiegrupper och andra aktiviteter. Men det blev allt fler saker och ting som inte stämde. Kristendomen är full av teologiska problem och motsägelser och det största problemet är att de blundar för dem. För mig var det Jesusdyrkan och konceptet med treenigheten som var det största problem. Först försökte jag blunda för det men det blev ett allt mer växande bekymmer för mig.

Jag kände att jag inte hörde hemma eller kunde stanna i en församling där man bryter mot det första och viktigaste budet:

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig

Budet att du inte ska tillbedja någon annan än Gud är klockrent i både gamla testamentet och i det nya testamentet. Det går liksom inte att misstolka. Ändå så bryter man mot det!

Jag kände mig ganska vilsen. Jag vacklade inte i min tro på Gud men religionen jag följde hade fel. Att tro på Gud och försöka leva rätt är otroligt stort för en människa. Därför är det svårt att leva ensam med alla frågor som dyker upp. Då behöver man en församling och en religion att följa. Även om jag hade varit ateist i större delen av mitt liv så var jag ganska väl påläst om olika religioner. Sakte, men inte helt utan motstånd, började tanken på islam växa fram inom mig.

Shahada – den muslimska trosbekännelsen

Tanken på att den religionen som jag nästan i hela mitt liv hatat, att den kanske hade svaren på mina frågor, den tanken var ganska skrämmande. När jag började studera Koranen med nya ögon och öppna sinnen. Jag hade samtal med flera olika imamer för att slutligen inse att islam är den sanna religionen.

Jag gjorde min shahada – den muslimska trosbekännelsen och sedan var jag muslim. Givetvis så tog det inte slut där. Att bli muslim var startskottet för en helt fantastisk ny resa genom livet men det ska jag berätta om senare.

Detta handlade om varför jag hatade islam men i slutet kom att älska islam istället. Hur islamofobi blev en ny start på livet.

När man hatar islam så kallas det för islamofobi. I dag, med facit i hand så tror jag att den vanligaste orsaken till islamofobi är okunskap. Så var det i mitt fall – trots att jag ansåg mig vara på välbildad och påläst. Om du försöker lära dig någonting men behåller dina skygglappar på – så lär du dig inget nytt.

Frågor om islamofobi

---

---